Min kära Oxe,
Du har fått mitt skal att mjukna, jag får behålla min röda färg som vi kräftor har men skalet, det är inte lika hårt längre. Med dig kan jag släppa på alla spärrar, skämmas bäst jag vill och dela alla känslor jag har. Du är den som får komma innanför skalet, nu efter det mjuknat.
Ibland tror jag att jag kan allt och har hög ambition för att få min vilja igenom. Där lär du mig mer än jag tror jag förstår. Du kan ibland mycket mer och har lika stark ambition att få din vilja igenom. Jag får använda mig av mina klor mot dina horn, samtidigt som jag får lära mig när och hur jag ska lägga ner min gard. Diskussioner som kan uppstå i denna tumult är bra för oss , den gör att vi lär oss så himla mycket om varandra och om saker och händelser i världen. Tillsammans är vi så starka och sköra på samma gång.
När jag gör något tokigt så tycker du att jag är söt, när jag försöker vara tuff skrattar du. Du är bäst på att lätta upp min sinnesstämning med att inte ta allt så seriöst. Jag är inte den person som ska lösa andras problem, men du poängterar att jag med vissa handlingar faktiskt bidrar till en bättre omvärld på många sätt, så jag får vara den vardagshjälte jag vill vara.
Idag är det tre år sedan du och jag blev vi. Det finns mycket mer som jag kan beskriva där du med din närvaro, dina ord och handlingar gör att jag känner mig som mig, detta var några saker du gör som får mig att vara den söta röda hjältekräftan med ett busigt flin och högt mod inför livet.
Jag älskar dig!
