Jag sitter i bilen på väg hem, hem ifrån något känt i en okänd kontext. Jag har åter igen hittat tillbaka till föreningsidrottandet och mitt utvecklande inom denna. Det är otroligt vilken makt igenkännandet har, att minnen väcks till liv som om jag vore tillbaka.

När jag sitter där i bilen minns jag en daggig sommarmorgon. Jag hade gått upp tidigt på morgonen för att cykla iväg lite i småsmyg, jag gillade att vara ensam emellanåt. Jag hade min boll, mina fotbollsskor och min sverigetröja på och sprang nerför backen från mitt älskade Majtuna. Grusvägen ledde ut till den branta asfaltsbacken som jag brukade tävla upp för under vardagarna mot min bästa vän, på väg till skolan. Sedan gick det nedför, fort, fort, med benen sträckta ut mot sidan och vinden i håret. Jag ler.  Diset låg lätt över kohagarna runt fotbollsplanen, å vad detta var underbart! Inga bilar hade gått igång än, en helg som denna var landsvägen var tyst. Jag kickade lite med bollen på knäna, det var jag bäst på. Min bästis var ännu bättre då hon även kunde kicka minst lika bra med bara fötterna, det kunde hennes mamma också. Jag sprakade några bollar mot mål, ibland utanför så jag fick springa lite extra för att det var roligt och för att se om det var några kossor på väg. Jag tänkte att jag gärna var ”en gris, en ko, en Sorunda-bo”. Sen blev jag ganska nöjd när diset försvunnit och jag la mig ner i det blöta gräset.

Det är den doften jag känner i bilen på väg hem från något känt i en okänd kontext, blött disigt gräs och ko. Jag var en riktig jävla Sorunda-bo.

 

(Tack lillebror för bilderna <3 )

Mitt idrottshjärta som Sorunda-bo

Allmänt En kommentar
 
Jag sitter i bilen på väg hem, hem ifrån något känt i en okänd kontext. Jag har åter igen hittat tillbaka till föreningsidrottandet och mitt utvecklande inom denna. Det är otroligt vilken makt igenkännandet har, att minnen väcks till liv som om jag vore tillbaka.

När jag sitter där i bilen minns jag en daggig sommarmorgon. Jag hade gått upp tidigt på morgonen för att cykla iväg lite i småsmyg, jag gillade att vara ensam emellanåt. Jag hade min boll, mina fotbollsskor och min sverigetröja på och sprang nerför backen från mitt älskade Majtuna. Grusvägen ledde ut till den branta asfaltsbacken som jag brukade tävla upp för under vardagarna mot min bästa vän, på väg till skolan. Sedan gick det nedför, fort, fort, med benen sträckta ut mot sidan och vinden i håret. Jag ler.  Diset låg lätt över kohagarna runt fotbollsplanen, å vad detta var underbart! Inga bilar hade gått igång än, en helg som denna var landsvägen var tyst. Jag kickade lite med bollen på knäna, det var jag bäst på. Min bästis var ännu bättre då hon även kunde kicka minst lika bra med bara fötterna, det kunde hennes mamma också. Jag sprakade några bollar mot mål, ibland utanför så jag fick springa lite extra för att det var roligt och för att se om det var några kossor på väg. Jag tänkte att jag gärna var ”en gris, en ko, en Sorunda-bo”. Sen blev jag ganska nöjd när diset försvunnit och jag la mig ner i det blöta gräset.

Det är den doften jag känner i bilen på väg hem från något känt i en okänd kontext, blött disigt gräs och ko. Jag var en riktig jävla Sorunda-bo.

 

(Tack lillebror för bilderna <3 )

 

Min kära Oxe,

Du har fått mitt skal att mjukna, jag får behålla min röda färg som vi kräftor har men skalet, det är inte lika hårt längre. Med dig kan jag släppa på alla spärrar, skämmas bäst jag vill och dela alla känslor jag har. Du är den som får komma innanför skalet, nu efter det mjuknat. 
 
 
Ibland tror jag att jag kan allt och har hög ambition för att få min vilja igenom. Där lär du mig mer än jag tror jag förstår. Du kan ibland mycket mer och har lika stark ambition att få din vilja igenom. Jag får använda mig av mina klor mot dina horn, samtidigt som jag får lära mig när och hur jag ska lägga ner min gard. Diskussioner som kan uppstå i denna tumult är bra för oss , den gör att vi lär oss så himla mycket om varandra och om saker och händelser i världen. Tillsammans är vi så starka och sköra på samma gång.
 
 
När jag gör något tokigt så tycker du att jag är söt, när jag försöker vara tuff skrattar du. Du är bäst på att lätta upp min sinnesstämning med att inte ta allt så seriöst. Jag är inte den person som ska lösa andras problem, men du poängterar att jag med vissa handlingar faktiskt bidrar till en bättre omvärld på många sätt, så jag får vara den vardagshjälte jag vill vara. 
 
 

Idag är det tre år sedan du och jag blev vi. Det finns mycket mer som jag kan beskriva där du med din närvaro, dina ord och handlingar gör att jag känner mig som mig, detta var några saker du gör som får mig att vara den söta röda hjältekräftan med ett busigt flin och högt mod inför livet.

Jag älskar dig!

 
 

Du och jag i världen

Allmänt Kommentera
 

Min kära Oxe,

Du har fått mitt skal att mjukna, jag får behålla min röda färg som vi kräftor har men skalet, det är inte lika hårt längre. Med dig kan jag släppa på alla spärrar, skämmas bäst jag vill och dela alla känslor jag har. Du är den som får komma innanför skalet, nu efter det mjuknat. 
 
 
Ibland tror jag att jag kan allt och har hög ambition för att få min vilja igenom. Där lär du mig mer än jag tror jag förstår. Du kan ibland mycket mer och har lika stark ambition att få din vilja igenom. Jag får använda mig av mina klor mot dina horn, samtidigt som jag får lära mig när och hur jag ska lägga ner min gard. Diskussioner som kan uppstå i denna tumult är bra för oss , den gör att vi lär oss så himla mycket om varandra och om saker och händelser i världen. Tillsammans är vi så starka och sköra på samma gång.
 
 
När jag gör något tokigt så tycker du att jag är söt, när jag försöker vara tuff skrattar du. Du är bäst på att lätta upp min sinnesstämning med att inte ta allt så seriöst. Jag är inte den person som ska lösa andras problem, men du poängterar att jag med vissa handlingar faktiskt bidrar till en bättre omvärld på många sätt, så jag får vara den vardagshjälte jag vill vara. 
 
 

Idag är det tre år sedan du och jag blev vi. Det finns mycket mer som jag kan beskriva där du med din närvaro, dina ord och handlingar gör att jag känner mig som mig, detta var några saker du gör som får mig att vara den söta röda hjältekräftan med ett busigt flin och högt mod inför livet.

Jag älskar dig!

 
 
 
 
 

Året började med en flytt, äntligen fick vi en lägenhet att dela på tillsammans. Det har gått så himla bra, även fast vi känner att vi drar oss mot landet, ett hus hade varit drömmen…Självklart var det mycket studier också men väl motiverat, snart var det dax för examen.

 

Jag lärde mig mer om entreprenörskap och det var en kurs jag länge väntat på och som verkligen höll måttet, känns som en guldklimp i min resväska. Tillslut tog jag min efterlängtade kandidatexamen i idrottsvetenskap, så otroligt fantastiskt! Så mycket jag lärt mig och insett att jag vill lära mig.

 

Mycket tid har spenderats i överskog hos min kära mamma och Glen, som ett alldeles fantastisk landställe, fast bättre. Många utflykter har det blivit, tack EA för att du är lika äventyrslysten som mig.

Därtill kvalade jag åter igen till SM i tyngdlyftning, jag började trilskas med skador men kunde ändå genomföra tävlingen. Jag lyckades även rycka min egen kroppsvikt under en tävling, superkul! Bilden på mig är tagen av deca text & bild.

 

Regionlabbet tog sig på en nystart vilken var superkul att vara med på! Fler arbeten som jag varit delaktig i är även för Linnéuniversitetet där jag drivit projektet för enalumniundersökning samt assisterat i friluftslivskurser, det har gjort att jag växt en hel del och fått med mig användbara erfarenheter.

 

Jag har även såklart haft en fot med i vårt kära försvar,  till hösten blev det ännu mer av detta, men med mer ansvar, även det väldigt utvecklande. Jag trodde till och med ett tag att vi skulle förflytta oss upp till Boden, men så blev det inte som ni säkert redan vet. Alla turer upp till Stockholm har dock gjort att jag kunnat träffa min familj och kära vänner mycket mer!

 

Via Eleiko education skaffade jag mig licens som personlig tränare och styrketränare, ett ypperligt tillfälle att använda min teoretiska kunskap ihop med det praktiska. Ännu en gång stod jag ödmjuk till att jag alltid kommer ha något att lära mig. Träningslägret jag och Markus anordnade för Södra götalands tyngdlyftningsförbund fungerade ypperligt och det kändes superroligt att arrangera med tanke på allt jag sugit åt mig under entid.

 

När jag blickar tillbaka så inser jag vad sjuinihelsike mycket jag gått igenom, att jag verkligen måste ta den tid jag tar nu att reflektera, precis som jag påbörjat med karriär-coachningen jag gått igenom. Varför gör jag detta och vad vill jag?

Något jag är definitivt säker på är att jag gör sådant jag tycker är roligt, utmanande och utvecklande. Allt behöver inte alltid vara så himla solklart, låt mig själv må bra bara.

 

 

Min resumé av 2017

Allmänt Kommentera
 
 
 

Året började med en flytt, äntligen fick vi en lägenhet att dela på tillsammans. Det har gått så himla bra, även fast vi känner att vi drar oss mot landet, ett hus hade varit drömmen…Självklart var det mycket studier också men väl motiverat, snart var det dax för examen.

 

Jag lärde mig mer om entreprenörskap och det var en kurs jag länge väntat på och som verkligen höll måttet, känns som en guldklimp i min resväska. Tillslut tog jag min efterlängtade kandidatexamen i idrottsvetenskap, så otroligt fantastiskt! Så mycket jag lärt mig och insett att jag vill lära mig.

 

Mycket tid har spenderats i överskog hos min kära mamma och Glen, som ett alldeles fantastisk landställe, fast bättre. Många utflykter har det blivit, tack EA för att du är lika äventyrslysten som mig.

Därtill kvalade jag åter igen till SM i tyngdlyftning, jag började trilskas med skador men kunde ändå genomföra tävlingen. Jag lyckades även rycka min egen kroppsvikt under en tävling, superkul! Bilden på mig är tagen av deca text & bild.

 

Regionlabbet tog sig på en nystart vilken var superkul att vara med på! Fler arbeten som jag varit delaktig i är även för Linnéuniversitetet där jag drivit projektet för enalumniundersökning samt assisterat i friluftslivskurser, det har gjort att jag växt en hel del och fått med mig användbara erfarenheter.

 

Jag har även såklart haft en fot med i vårt kära försvar,  till hösten blev det ännu mer av detta, men med mer ansvar, även det väldigt utvecklande. Jag trodde till och med ett tag att vi skulle förflytta oss upp till Boden, men så blev det inte som ni säkert redan vet. Alla turer upp till Stockholm har dock gjort att jag kunnat träffa min familj och kära vänner mycket mer!

 

Via Eleiko education skaffade jag mig licens som personlig tränare och styrketränare, ett ypperligt tillfälle att använda min teoretiska kunskap ihop med det praktiska. Ännu en gång stod jag ödmjuk till att jag alltid kommer ha något att lära mig. Träningslägret jag och Markus anordnade för Södra götalands tyngdlyftningsförbund fungerade ypperligt och det kändes superroligt att arrangera med tanke på allt jag sugit åt mig under entid.

 

När jag blickar tillbaka så inser jag vad sjuinihelsike mycket jag gått igenom, att jag verkligen måste ta den tid jag tar nu att reflektera, precis som jag påbörjat med karriär-coachningen jag gått igenom. Varför gör jag detta och vad vill jag?

Något jag är definitivt säker på är att jag gör sådant jag tycker är roligt, utmanande och utvecklande. Allt behöver inte alltid vara så himla solklart, låt mig själv må bra bara.