Det var så komiskt i det tragiska då jag sa innan jag åkte att det kommer väl ta två veckor tills jag inser att jag är här och det var precis det jag gjorde i torsdags. Efter en tuff labb i biomekanik så nästan rusade jag iväg för att jag kände mig så fruktansvärt värdelös. Folk försöker förklara supersnabbt på engelska, gaaaaah. Samtidigt som jag försöker förklara med mitt knappa vokabulär vad jag inte förstår, pannkaka, näe inte ens det, pannkakssmet för det blev tusan i mig inte ens några pannkakor. Jag tog några djupa andetag, mamma hade ringt så jag pratade med henne om helt andra saker vilket var skönt. Jag grabba tag i mig själv och mailade läraren om mattehjälp och har googlat simpla förklaringar på youtube och pratat med min stöttepelare Ea så nu e jag lugnare igen. Det var fler saker just samma dag som gjorde att detta var den sämsta dagen mentalt men jag tog upp detta eftersom denna situation var så fruktansvärt lik den som jag nämne tidigare om matten i 7:an.
Det jag tycker är intressant är: känner jag mig så pass bra att jag vet att det tar ca 2 veckor tills jag har processat vissa saker? Eller var det så att när jag höftade till detta tidsspann så ställde jag själv in mig på det och så blev det exakt så? Det skulle vara spännande att veta...
(bild 1. Vi gick upp till utsiktspunkten bakom universitet idag, lite väl grenigt men men...)
Himla fiffigt att jag kan kolla på lyftarna härifrån!! BRAVO :D
skriven
Jag känner igen mig i det du skriver från mitt plugg men ta det lugnt, jag är rätt säker på att det lossnar för dig och att du fixar det. Och oavsett så glöm inte bort hur jävla bra du är!! :)