Jag har tappat lite motivation, eller inte så lite, det är ganska mycket. Idag har jag bara lunkat fram mellan klasserna, gått så sakta jag bara kan i tron på att motivationen jag tappat ska hinna ikapp mig igen, typ. Det har den inte gjort, men jag vet att det kommer. Jag vill kunna äta oreoglass, träna 2 ggr om dagen, umgås med vänner. Jag vill lärs mig nya saker men jag orkar inte plugga mer, jag är så fruktansvärt utmattad på att mata in ny information just nu. Det bästa jag kan komma att tänka på när jag känner denna starka ilska och förtvivlan över att inte kunna pressa in mer information är: vad är det värsta som kan hända? Måste detta vara klart nu, eller kan jag göra något som jag åtminstone gör istället för att sitta och göra ingenting? Och vipps, så börjar jag bli produktiv igen utan att vara arg. För det är sådan jag blir, arg. Arg för att jag tror att jag är lat som inte gör det jag ska, arg för att jag tror att jag är korkad för att jag inte förstår uppgifter. Hur kan min ilska hjälpa mig med dessa problem? INGENTING. Men ändå blir jag så fruktansvärt arg. Jag har ändå lyckats gjort en hel del idag. Jag är visst inte lat, eller korkad. Jag är bara så sjukt trött och det kan man vara ibland när allt inte är i balans och vissa saker kan jag påverka och vissa inte så då får jag se till att påverka det jag kan!
På tal om det, jag må vara lite trög ibland men jag lyckades iaf göra en (i min mening) sjukt snygg nybörjar-graf i excel till en lab för några veckor sedan, glömt ladda upp den bara.
Dessutom har koreanerna bjudit på middag, väldigt gott och roligt!
Och om en vecka ska jag tävla i tyngdlyftningen här i Kanada, sjukt spännande!