När jag började löpa lite smått igen så dök tanken upp. Eller det hade den väl redan gjort uppe i Boden men det var bara ett litet frö som varken fått jord eller vatten efter det. Nu slog jag slag i saken och hänga med på en orienteringsträning! Fy bubblan vad roligt det är! Det roligaste är att klassisen tävlar i det så hon och jag kan joina varandra! Jag är väl inte där och kommer kanske aldrig vara men i orientering spelar det nog inte så stor roll, det är jag själv som väljer vilken väg JAG ska ta.
Jag har alltid förutfattade meningar om allt. Jag tror jag är en stor fördomsfull människa med mycke tycken och så vidare. Med det sagt så är jag inte dömmande. Allting får ha sin chans hos mig, mestadels. Och jag dömmer oftast inte saker/människor i förväg. Men förutfattade meningar har jag gott om. För mig var orienterare precis som de allra flesta ser scouterna tror jag (eller snarare som JAG såg scouterna), lite små nördiga människor som inte passar i bollsporter så de valde en udda sport där man kom bort från allt som hade med bollsport att göra. Det är min grundvärdering som föll bort ganska snabbt och nu när jag orienterat några gånger och speciellt idag så känner jag bara: varför har jag inte gjort detta mer?
Detta är så intressant, med hur olika idrotter ter sig i olika kommuner och städer/orter. I Sorunda var det handboll och fotboll som gällde, då höll jag automatiskt på med det. Visst att jag var duktig på det också men jag undrar hur duktig jag varit som orienterare? Så intressant hur barn drar sig till den populära sporten...
Idag var en toppendag med en biolgi-lik lektion ute i naturreservat och sedan småkok av rötter/växter. Sedan detta avslut med orienteringen var pricken över i:et! Vackert väder, ultimat temperatur och nyfunna vänner.