KommenteraHelt plötslig sken solen fram och jag kunde inte låta bli att stiga ut och in i solstrålarna. Jag börjar gå mot havet och plötsligt slår det mig. Hur fint Kalmar än är, att havet är på 15 min gångavstånd så spelar det ingen roll. Ragnarök kommer alltid ligga närmast mitt hjärta, med oslagbara klippor i söderläge där solen sken på mig tills jag hade filosoferat klart. Namnet i all ära, men om jordens undergång är lika fin så förstår jag varför mitt Ragnarök heter som det gör, den finaste platsen på jorden!
