Plötsligt vill jag ut och springa. Springa så fort jag bara kan så länge att jag inte kan tänka längre. Hade min fot inte varit paj och om det varit en sommarkväll hade jag gjort det.
Men nu sitter jag här med beslutsångest om jag ska åka till stan till pappa eller inte. Måste åka om 20 min, jag e typ klar men bara mitt huvud som inte riktigt vill bestämma sig. KOM igen.