Det regnade som spön i backen igår. Jag minns när vi bodde i sunnerby för ett antal år sedan och det regnade som aldrig förr, folk åkte för fan vattenskoter i nynäshamn centrum! Helt otroligt. I samma stund var vi några tjejer som var i tält-fasen. Bokstavligt talat. Vi tältade igenom oss sommaren, likt en separationsfas då man inte bara ville sova hemma utan inte ens hemma hos en kompis dög utan det var som att vi skulle ha vårat eget om så bara på gräsmattan utanför. Charmigt. Där i samma stund som det började vräka ner skulle vi såklart ut, det var så jäkla blött, asså man blev blöt ovanifrån och underifrån och från sidan, överallt! Det var liksom ingen idé att ta på sig regnkkläder eller ha ett paraply för man blev blöt ändå. Men det var så varmt, så sommarvarmt. Vi kutade så snabbt vi kunde för hey, det regnade ju och automatiskt försöker man bli mindre blöt trots att det är hejdlöst (?!). Sen kom vi skrattandes och överväldiga in hos vännen, dyblöta och så ungdomligt fräscha. ÅH.
Igår när jag gick av pendeln så var det inget superkutande hem likt dendär gången. Jag sa hejdå till min vän och slog upp paraplyet och började vandra hemåt, i mina kilklackar som duger mkt bra att gå i vattenpölar med. Blött och verkande fötter, min fot klarar inte heller riktigt av klackar än men vafan. Det kunde känts så jobbigt och kallt för det var inget såntdär skönt varmt sommarregn inte. Då plockar jag upp lurarna ur fickan och The lumineers får underhålla mig. Att dom gjorde! Helt plötsligt blev det en sådan nostalgisk upplevelse och som i en film. Jag uppslukades av stunden och gick sakta för att jag inte ville att min regnpromenad skulle ta slut, njuta ut i varje sekund. Och det gjorde jag, det gjorde jag.
Varje dag räknas
Allmänt KommenteraDet regnade som spön i backen igår. Jag minns när vi bodde i sunnerby för ett antal år sedan och det regnade som aldrig förr, folk åkte för fan vattenskoter i nynäshamn centrum! Helt otroligt. I samma stund var vi några tjejer som var i tält-fasen. Bokstavligt talat. Vi tältade igenom oss sommaren, likt en separationsfas då man inte bara ville sova hemma utan inte ens hemma hos en kompis dög utan det var som att vi skulle ha vårat eget om så bara på gräsmattan utanför. Charmigt. Där i samma stund som det började vräka ner skulle vi såklart ut, det var så jäkla blött, asså man blev blöt ovanifrån och underifrån och från sidan, överallt! Det var liksom ingen idé att ta på sig regnkkläder eller ha ett paraply för man blev blöt ändå. Men det var så varmt, så sommarvarmt. Vi kutade så snabbt vi kunde för hey, det regnade ju och automatiskt försöker man bli mindre blöt trots att det är hejdlöst (?!). Sen kom vi skrattandes och överväldiga in hos vännen, dyblöta och så ungdomligt fräscha. ÅH.
Igår när jag gick av pendeln så var det inget superkutande hem likt dendär gången. Jag sa hejdå till min vän och slog upp paraplyet och började vandra hemåt, i mina kilklackar som duger mkt bra att gå i vattenpölar med. Blött och verkande fötter, min fot klarar inte heller riktigt av klackar än men vafan. Det kunde känts så jobbigt och kallt för det var inget såntdär skönt varmt sommarregn inte. Då plockar jag upp lurarna ur fickan och The lumineers får underhålla mig. Att dom gjorde! Helt plötsligt blev det en sådan nostalgisk upplevelse och som i en film. Jag uppslukades av stunden och gick sakta för att jag inte ville att min regnpromenad skulle ta slut, njuta ut i varje sekund. Och det gjorde jag, det gjorde jag.