Vägar att vandra, besluten man tar. Del 1/2

Kommentera
Jag skrev tidigare idag på instagram att veckan har varit lite misär, fram och tillbaka, upp och ner som största bergochdalbanan och att mitt i allt kaos så spiller jag ut mer än hälften av min kokta soppa, skriker ut till Maria och Fredrik: Kom inte ut i köket för här är det katastrof! 
Jag brände ena fingret ganska rejält och vännerna hjälpte så himla fint o städade upp allt medan jag stod med gråten i halsen med fingret under rinnande vatten. Jag orkade inte med detta i allt, katastrofen var inte bara visuell minst sagt. Senare låg jag med en bit fryst torsk på luftmadrassen och tänkte: Vafan, detta är faktiskt jävligt tragisk och komiskt på samma gång.
 
Bild 1 Tiden från boden då jag körde stridsvagn.
 
Helgen innan hade jag och EA åkt hela vägen upp till Boden för att jag skulle på en arbetsintervju. Åter igen skulle jag på en intervju som friskvårdsledare inom försvarsmakten. Min kära vän Cathrine stod för hushåll och guidning under helgen, så himla uppskattat och trevligt att se dig igen! Det kändes himla bra på intervjun och det avslutades fint med en tur till Storforsen
 
EA och jag diskuterade fram och tillbaka de vakna timmarna hem igen. Jag stannade i Sthlm för att arbeta på Amf 1 och EA åkte hemåt. Saken var ju den att jag även under fredagen innan blivit erbjuden ett vikariat som idrottslärare, lite paff då jag väntat hela veckan på besked men inte fick något och tog beslutet att åka upp till Boden. Jag sa att jag absolut var intresserad men bad om att vänta till på måndag så jag kunde vänta med beslutet, eftersom jag skulle på en annan intervju, jag vill inte hasta något, då får det lika gärna vara. Men jag var ärlig och öppen, det kändes bra.
 
Jag ringde upp vikariatet och förklarade situationen med Boden där jag varken visste ut eller in och gav ett löneanspråk som verkade vettigt efter ett samtal med lärarförbundet. Direkt efter fick jag sådan ångest över att jag inte fått veta att jag fått jobbet i Boden och att jag tillslut kanske stod utan jobb nu när jag varit så ärlig då jag fick som svar: Jaha, ja då ska jag ringa någon annan kille då, men då hörs vi av tidigt på onsdag.
 
Mer ärlig kunde jag inte vara, och jag förklarde att det var många krav som skulle uppfyllas för att Boden skulle kännas bra, dessutom behövde EA:s plugg lösa sig på ett bra sätt. Under detta samtal ringde arbetsgivaren från Boden, jag ringde upp direkt och hon sa: Du har verkligen det vi söker, vi känner att du skulle passa bra i vårt team, du får jobbet. 
 
Vilken lättnad och tyngd på samma gång!! Mina krav var dock delvis uppfyllda, kanske till en femtedel. Jag bad om att få återkomma på torsdagen. Nu började alla samtal, EA, mamma, pappa, Michaela, Elsa, Maria, Facket, ja alla möjliga vinklar och vrår. Vad ska hända nu...